Hysterektomi
Okej..
Har skrivit om detta förr, men nu ska jag äntligen få ett slut på det..
Efter att Lukas föddes för nio år sen så gick min mens från att pågå i ca 6 dagar till typ 14..
Slutade blöda när jag blev gravid med Filip, men det kom igång igen väldigt snabbt efter förlossningen för att då pågå i ca 20 dagar i månaden..
Började springa till gynekologer som gav mig än det ena än det andra.. Vet inte hur många olika sorters antibiotika jag fick testa..
Till ingen nytta alls...
Den 26:e januari 2010 så gjordes det en titthålsoperation..
Jag var så beredd på att få veta vad som var fel..
Jag kommer aldrig glömma känslan när hon kom in efteråt när jag var nyvaken och berättade att det gått bra och allt såg sååå bra ut..
Fy fan så ledsen jag blev...
Vadå bra..?! Jag gjorde praktiskt taget inget annat än att blöda..
Beslutades om en spiral, men det visade sig att jag var gravid med Tindra då.. I nästan fjärde månaden.. Hade då även blödit när jag var gravid..
Jag fick göra en massa extra ultraljud och undersökningar eftersom jag fortsatte blöda, men allt såg såå bra ut..
När Tindra föddes så kom mensen igång praktiskt taget när hon var född..
Och sen slutade jag inte blöda.... Hade typ max en dag i månaden då jag inte blödde.. Och när jag inte blödde så hade jag så sjukt ont i magen...
Denna extrema mensvärk som jag nu hade dagligen var ( är ) vidrig..
Blev iaf gravid med Emma på nåt vänster.. 😉
Blödde inte och när hon var född så kom aldrig mensen igång..
Så då blev det doktor pga det istället.. Hade så ont så hade svårt att fungera...
Till slut kom den igång..
Jag skulle nu få testa p-spruta..
Den funkade ju såklart inte alls och efter tre sprutor gav jag upp..
Träffade då på en överläkare på ackis som frågade om p-piller.. Det var det jag hade innan Oskar..
Ja.. Jag testar..
Och det funkade!! 👍🏻🎉🎉👍🏻
I ett och ett halvt år fungerade det...
Tills allt började om igen....
I mars-april nu i år så var jag återigen till ackis och fick träffa ännu en överläkare.. Hon gjorde undersökning nr två miljoner och berättade även hon att allt såg så jävla bra ut..
Jag berättade att jag ville ta bort livmodern och varför och hon tittade på mig och frågade om jag testat hormonspiralen.. Nej, det hade jag inte.. Nähä, men då har du ju inte testat allt.. Och en massa sånt där fram och tillbaka.. Jag satt hos gynekologen och grät och grät och grät.. Fick till slut inte fram ett ljud..
Hon sa att hon skulle sätta upp mig på väntelistan för operation, men att jag skulle förbereda mig på att få ett nej.. Hon skrev även ut en spiral..
Och igår ringer telefonen..
"Hej, jag undrar om du vill operera bort din livmoder, jag har en tid till dig på måndag."
"Taget!"
Den känslan.. Det går inte att beskriva hur lycklig hon gjorde mig.. Bara så där..
Jag har sen det mötet med den sista gynekologen förberett mig mentalt på att få argumentera och kämpa för att få bli av med skiten.. Jag har haft samtal i mitt huvud där jag förklarat varför jag vill ta bort den..
Jag har mått så dåligt..
Men så kom då telefonsamtalet.. Lättnaden.. Glädjen..
