Att börja skolan igen..
I morgon börjar Oskar i gymnasiet, Lukas i 9:an, Filip och Tindra början i 7:an och Emma i 4:an.
Så här dagen innan ska det va lite nervöst, lite förväntan, lite längtan..
Det ska inte va ont i magen för att skolan börjar igen..
Vi köpte det här huset för att det var tillräckligt stort ( större ) för oss. När vi åkte hit och tittade på huset så såg vi busshållplatser och trodde ju då att det gick bussar även fast vi köpte ett hus som ligger i skogen.
Det fick vi veta att det inte gjorde. Busshållplatserna är enbart en skolbuss.
Efter två år här så bytte vi till gimos skola då det var dit skolbussen gick.
Barnen kom in bra i sina klasser och fick vänner.
För ett och ett halvt år sen så kom det hem ett brev. Ett brev som gjorde att mina barn inte kunde somna på kvällarna.
Det var från Östhammars kommun som berättade att det från och med förra hösten var nya skolupptagningsområden.
Gränsen för våra barn drog de sju minuter härifrån med bil.
Mina barn skulle byta skola till Östhammar.
MEN! De fick gå klart i sina stadier. Dvs fick alla gå minst ett år till.
Jag lovade barnen att jag skulle göra allt jag kunde för att de skulle få gå kvar i sin skola och inte behöva byta.
Jag ringde och pratade med kommunen åtskilliga gånger.
De nya upptagningsområdena var gjorda för att:
1. Det är närmare för oss till Östhammar. - bullshit! En km kortare till gimo.
2. Alla barn runt omkring gick nu i Östhammar och behövde en buss dit.
Det ifrågasatte jag starkt då jag hade de enda barnen i vår "by" och de gick då fan inte i Östhammar.
Jag frågade de gång på gång på vilket sätt man såg till barnens bästa i det här.
Det har jag inte fått nåt svar på.
Jag fick höra att vi inte skulle bli beviljade busskort om vi valde att ha dem kvar i gimo. Att de inte skulle få åka med skolbussen från vart den nu skulle gå.
De skulle få åka med bussen som går nerifrån hökhuvud, 1,7 mil härifrån, två kilometer från skolan, med busskort vi skulle köpa.
Jag insåg att det inte skulle vara hållbart att ha dem kvar i gimo. Att en av oss skulle behöva säga upp oss för att lämna och hämta barn hela dagarna.
Jag berättade för de tre minsta att det inte fanns något val. Att de var tvungna att börja i Östhammar.
Jag var världens sämsta mamma. Jag hade ju lovat dem att de skulle få gå kvar. I deras trygghet.
Det var första gången jag fick höra det.
Tiden gick och det blev lite mer accepterat.
Fram tills nu..
Scheman för dem kom i slutet på förra veckan.
På den här skolan har man sovmorgon. - Det går en buss på morgonen.
Man har håltimmar mitt på dagen på schema!
Det har sagts: Jag kommer få vara själv i flera dagar. Jag känner ju ingen.
Vad ska jag göra när det är en och en halv timmes håltimme?
Det gör så jävla ont i mig!!
Jag är så fruktansvärt förbannad på Östhammars kommun som anser att det är bra att byta klass när man ska börja i 4:an och i 7:an. 7:an!!!! När man blir tonåring och har det svårt som det är med allting.
Det värsta är när vi i fredags fick veta att bussen de har åkt med i fem år, den som inte skulle gå mer från oss, den kommer och hämtar Lukas som går kvar i sitt stadie!! Oskar får åka med han med, men det kan ändras till nästa år.
För inför nästa år har de ingen plan på hur de ska göra med gymnasieungdomarna. Hur de ska komma till skolan.
Så i ett år kan jag va lugn på den fronten.
Men gissa ilskan och besvikelsen när jag har sagt det jag fått höra, att bussen kommer sluta gå.
Ingen förstår ju varför de inte kunde få åka med den bussen? Till deras skola. Till deras trygghet.
I morgon följer jag och Jimmy med dem till skolan. Detta för att hjälpa dem hitta vart de ska, då det är väldigt dåligt förklarat för nån som aldrig satt sin fot på frösåkersskolan.
Jag önskar att jag vaknar i morgon och att det har gått en vecka.
Att den första veckan är avklarad så jag vet vad de tycker.
Jag hatar Östhammars kommun!!